Att ha någonting att fira...



Idag kom äntligen den där dagen! Den där efterlängtade dagen!

Eller, egentligen de där efterlängtade orden.

De små orden som har gjort mig så fantastiskt glad, så glad att jag studsade runt och har gått med ett löjligt leende hela dagen! Ett leende som sträckt sig från öra till öra.

Om någon månad kommer jag att börja arbeta. På riktigt nu. Inte bara från dag till dag längre.

Nejdå, nu ska jag gå på schema! Ett vikariat förvisso, men ändå. Och det på världens bästa och mest underbara arbetsplats! BB/förlossningen.

Ja, ni förstår ju själv. Att få vara med om när ett barn kommer till världen är ju bara så fint! Och att få vara med om de där första dagarna när de nyblivna föräldrarna lever i ett lyckorus. Helt enkelt underbart.

Många undrar hur man kan tycka att det är så fint och så roligt med tanke på allt blod och all annan sörja, men man ser liksom inte det. Man tittar, men man ser inte det.

 

Så ikväll har vi firat lite, skålat i ett glas rött. Idag har jag nästan befunnit mig i ett lyckorus.

Som min svärmor sa, det är verkligen en underbar belöning för allt du har gjort, dina prestationer under utbildningen och alla gånger du har ställt upp på jobbet, ibland med väldigt kort varsel.

Ja, det är verkligen en härlig belöning! Den allra bästa!