Sömnlöst...

Den senaste tiden har jag varit så otroligt trött, har haft svårt att somna på kvällarna och sovit ganska dåligt på natten. Så tidigare idag bestämde jag mig för att jag skulle lägga mig tidigt idag. Såklart blev det inte så, som vanligt...! Men trots tröttheten kan jag inte somna, jag blir tokig! Många tankar som snurrar runt i huvudet och stör mig. Jag har försökt att skriva ner det jag tänker på för att "tömma" huvudet osv. men inget hjälper. Tankarna är där ändå. Eller så kommer det nya. Helt oväsentliga saker. Härom kvällen låg jag och funderade över var Celinas ena kofta tagit vägen! Men släpp det liksom och sov istället!

Ikväll har tankarna gått runt Celina och blåsljudet på hennes hjärta. För ett tag sen var vi på vårdcentralen i ett helt annat ärende och när läkaren som rutin lyssnade på hjärtat frågade hon mig om jag visste om att hon hade blåsljud på hjärtat. Då fick jag nästan hjärtstopp! Visste inte om att man kunde leva med det och att det inte var helt ovanligt. Efteråt när jag pratat med folk om det så verkar var och varannan människa ha det eller känna någon som har det. Så det behöver inte vara något men som rutin ska det ändå kollas upp.

Och idag kom kallelsen till sjukhuset och barnmottagningen.
Då kom oron, tänk om det ändå är något, kanske jag ändå ska googla och läsa på lite.
Men som läkaren sa så växer hon som hon ska och hon är pigg och mår bra, så det ska säkert inte vara något. Jag får försöka skjuta bort den där molande oron som ändå finns där.
Så om någon vecka ska min lilla sötis vara med om både EKG och ultraljud av hjärtat.
Vi har tur och ska få träffa en superduktig tjej på barnmottagningen. Jag träffade henne vid ett par tillfällen under min praktik på sjukhuset när jag var med patienter på bla. ul av hjärtat, så det känns lite tryggt.

En annan sak som har tagit upp mina tankar ikväll är min älskade mormor som idag för 4 år sen lämnade oss. Hon är den finaste och varmaste människan jag har träffat och hon betydde enormt mycket för mig. Fortfarande kan jag bli jätteledsen när jag tänker på henne och alla fina och roliga stunder vi har haft.
Celina tittar ju gärna på filmer från när Benjamin var liten och vid ett tillfälle är min mormor också med. Att höra hennes röst och sen se henne i bild gör mig så varm inombords, för även om det kan kännas jobbigt så blir jag väldigt glad av det.
♥

Oj, vad tungt detta inlägget blev. Nästa gång blir det mer positivt!
Jag fick i alla fall skriva av mig lite så kanske kan det bli lättare att somna nu.

Kramar Malin