Tyckte nog att bloggen var lite mörk tidigare, lite trist. Men ska jag vara helt ärlig så vet jag inte om slutresultatet blev så mycket bättre. Visst mycket ljusare, men fortfarande lite trist kanske. Jag får känna efter lite.
Ikväll har vi bara haft lite mys. Tacokväll. Celina somnade sent (och sover förhoppningsvis länge imorgon!!), Benjamin och Darling låg i sängen och tittade på tv för en stund sen. Känner jag mina älsklingar rätt så sover de säkert gott båda två nu. Det borde jag oxå göra, är hur trött som helst. Hade värsta tänkbara start på dagen, denna efterlängtade fredag. En trött, sur och gnällig 6-åring mötte mig imorse när det var dags för väckning. Det blev en massa bråk och tårar. Frustration. Det tråkiga humöret hängde med ända tills en liten stund innan det var dags att köra till skolan. Denna dåliga start på dagen har hängt med mig hela dagen. Har haft dåligt samvete. Analyserat. Så mycket jag kunde gjort och sagt annorlunda.
Läste för ett tag sen att 6-års åldern även kallas för den lilla tonåren. Stämmer så bra in på Benjamin. Humörsvängningar, han ifrågasätter, tycker allt är orättvist, trött, stormar iväg till sitt rum när han blir arg och ledsen, vill vara ifred. Jobbigt. Svårt att hantera. För oss som står bredvid och inte förstår någonting. Men framför allt för honom. Så mycket tankar i huvudet, svårt att sätta ord på tankarna. Så mycket nytt som ska tas in. I skolan. I livet.
Jag önskar så att det hade funnits en manual. Ett facit på vad man ska göra. Hur man på bästa sätt kan hjälpa honom. Hoppas det går över snart. Tills dess får vi finnas här för honom. Lyssna. Ta ett djupt andetag. Stötta. Älska honom.
Ikväll har vi bara haft lite mys. Tacokväll. Celina somnade sent (och sover förhoppningsvis länge imorgon!!), Benjamin och Darling låg i sängen och tittade på tv för en stund sen. Känner jag mina älsklingar rätt så sover de säkert gott båda två nu. Det borde jag oxå göra, är hur trött som helst. Hade värsta tänkbara start på dagen, denna efterlängtade fredag. En trött, sur och gnällig 6-åring mötte mig imorse när det var dags för väckning. Det blev en massa bråk och tårar. Frustration. Det tråkiga humöret hängde med ända tills en liten stund innan det var dags att köra till skolan. Denna dåliga start på dagen har hängt med mig hela dagen. Har haft dåligt samvete. Analyserat. Så mycket jag kunde gjort och sagt annorlunda.
Läste för ett tag sen att 6-års åldern även kallas för den lilla tonåren. Stämmer så bra in på Benjamin. Humörsvängningar, han ifrågasätter, tycker allt är orättvist, trött, stormar iväg till sitt rum när han blir arg och ledsen, vill vara ifred. Jobbigt. Svårt att hantera. För oss som står bredvid och inte förstår någonting. Men framför allt för honom. Så mycket tankar i huvudet, svårt att sätta ord på tankarna. Så mycket nytt som ska tas in. I skolan. I livet.
Jag önskar så att det hade funnits en manual. Ett facit på vad man ska göra. Hur man på bästa sätt kan hjälpa honom. Hoppas det går över snart. Tills dess får vi finnas här för honom. Lyssna. Ta ett djupt andetag. Stötta. Älska honom.
Mitt underbara, älskade Hjärta.
Love u!
Jätte fin blogg!!! Jag kommer följa dig.
SvaraRaderaVad gäller trots kan jag inte mer än hålla med dig. Var ÄR manualen? Jag har två riktigt trotsiga ungar. Men som du säger, det är bara att älska dem och ge dem trygghet.
Trevlig helg och massa kramar till dig och familjen